Mer matkunskap ger konsumenterna ökad makt

Under tredje avsnittet av Bentigo Måltidsministeriet navigerade vi i djungeln av märkningar på livsmedel som bara blir allt fler. Vad är egentligen rätt för klimatet och den egna hälsan? Ekologiskt sägs ju vara dåligt för klimatet och nya superlivsmedel påstås göra oss friskare. För att diskutera dessa frågeställningar bjöd vi in ett gäng samtalsdeltagare, varav flera extra insatta i ämnet, till ett samtal om vem och vad vi egentligen kan lita på.

Foto: Frida Hammar.

Foto: Frida Hammar.

Vi började med att fråga deltagarna fick ta ställning till om de höll med om att den egna hälsan är viktigare än etik – exempelvis att maten är schysst producerad. De flesta höll med om att hälsan är viktigare än etiken. De som inte höll med tyckte främst att det var svårt att ta ställning till. Någon menade att hen ju inte köper en flaska vin för hälsans skull, men gärna väljer ett etikmärkt vin. Om det däremot skulle vara totalt onyttigt att dricka vin så skulle den egna hälsan gå före etiken.

Några andra fortsatte i samma spår och kom fram till att etik och hälsa går hand i hand när det kommer till mat. Det är ganska sällan vi behöver välja mellan hälsa och etik, till exempel när det gäller kött. Kött som är bra för hälsan är ju ofta också etiskt rätt. En menade att om man genom att äta nutella med palmolja skulle bli fri från en kronisk sjukdom så skulle man nog köpa det. Samtidigt som en avokado är sprängfylld med nyttiga näringsämnen är den inte en miljövänlig frukt och dessutom en vara som ger mycket svinn. Deltagarna menade att om vi tänker bara till lite så är det egentligen inte så himla svårt att välja rätt.

Matval styrs av värderingar

Det erbjuds oftast olika och ofta flera bättre alternativ på råvaror i livsmedelsbutikerna. Vi behöver också ställa exempelvis en avokado i relation till något annat, exempelvis en köttbit. Det går åt tvåhundra liter vatten för att få fram en avokado, men vi behöver också fråga oss vilka matvaror vi väljer mellan. Hälsa handlar om att handla enligt våra värderingar och för det mesta har vi en känsla som säger vad som är bra för oss. Det leder till positiva matvärderingar.

Vad är egentligen hälsa?

Hälsa är inte matvaror utan matvanor. Vi började med att gå tillbaka till 80-talet, en tid då hälsa var kopplat till dieter som exempelvis ”banandieten”. Hälsa handlar idag mycket mer om både den egna hälsan och planetens hälsa.  

Det går faktiskt att äta nästan allt men det handlar om hur mycket. Det menade en av deltagarna. Du kan äta en påse chips men inte ett gäng påsar, eftersom det då blir skadligt för hälsan. En deltagare menade att kunskapen kring hälsa dessvärre handlar alltför mycket om att inte bli tjock. Det är en klassfråga och går åt fel håll utvecklingsmässigt. Det blir bara sämre och sämre både när det kommer till kost och hur mycket vi rör på oss. Klyftorna blir bara större.

Maten som klassfråga 

En deltagare hade noterat att i en socioekonomiskt utsatt Stockholmsförort visade sig klasskillnaderna i en livsmedelsbutik genom att många av produkterna innehöll extremt mycket socker. Så skulle det inte kunna vara på Södermalm. Experterna föreslog att vi måste försöka hantera klassfrågan redan på förskolan, bland annat genom att förstärka hemkunskapen, berätta om matens ursprung vid bordet och prata om vad man äter. Många skolor tillåter inte längre att barnen får vara med i köket på grund av hälsoskäl, något som borde införas igen och då gärna odling kombinerat med matlagning.

 

Priset spelar roll

Vi kom också in på hur stor andel av vår inkomst vi lägger på mat. Förr lade vi runt 30% av inkomsten på mat medan vi idag bara lägger omkring 12%. En anledning till att vi lägger mindre av den disponibla inkomsten på mat är att den globala marknaden pressar priserna. De flesta höll med om att det är problematiskt och menade att vi måste ändra på hur vi ser på mat. Det måste få kosta pengar om det ska vara bra och riktig mat. Utmaningen, menade någon, ligger i att vi som konsumenter ständigt matas med röda priser och uppmaningar om att köpa fyra men bara betala för tre. Pris kan också göra oss misstänksamma. Men många butiker lyckas faktiskt pressa priserna på bra, exempelvis svenska ekologiska varor, då de köper in så stora volymer.

 

Ansvar i att utbilda konsumenterna

Vi fortsatte med den första spaningen som handlade om att (mat)kunskap är makt.

”Idag handlar förstås många klimatsmart i matbutiken, eller? Nej, i verkligheten är det bara några enstaka som prioriterar miljö och hållbart klimat högst vid matinköp. När SLU undersökte hur 400 svenskar verkligen väljer i matbutiken så visar det sig att bara några enstaka prioriterar miljö- och hållbarhet högst vid matinköp. I topp ligger istället bra kvalitet, gärna svenskt och billigt. Ett annat resultat i undersökningen kan kanske förklara detta. 60 procent anser nämligen att deras kunskap om matens miljö- och klimatpåverkan är begränsad.”

Vi frågade deltagarna om det ska vara fritt fram för konsumenter att välja det de helst vill ha eller om det bör styras? I så fall av vem och hur?

Det rådde skilda meningar om vem som bär ansvaret för att utbilda konsumenter. De flesta ansåg att det är ett delat ansvar mellan staten, dagligvaruhandeln och konsumenten. Alla tyckte att nudging behövs och att det bör styras eftersom kunskapen är så låg. Dagligvaruhandeln har ett stort ansvar när det kommer till att tala om vad det finns för hälsofördelar eller samhällsfördelar med vissa produkter, istället för att bara pusha priser i sin reklam, menade någon. Dagligvaruhandeln behöver också förklara varför det kan vara värt att betala lite mer för vissa produkter, till exempel en ekologisk ost från Sverige.

Däremot, kan det vara svårt för stora dagligvaruhandelskedjor som säljer varor över hela Sverige och till väldigt många samhällsgrupper. Men vi behöver ändå skapa förändring.

Inom politiken sägs det ofta att förorenaren ska betala men så är det inte i matpraktiken. Vad skulle hända om förorenarna skulle betala mer och vad skulle hända om vi fick betala matens verkliga pris i matbutikerna? Då hade vår konsumtion sett annorlunda ut menade en, men för det krävs politiska beslut.

 

Vadå riktig mat?

Vi tog sedan upp en spaning som handlade om ”naturlig” mat.

”Allt fler söker mat som definieras som “naturlig”, alltså utan tillsatser och gömda ingredienser. Livsmedelsforskaren Andreas Håkansson ställer sig skeptisk till detta och har bl.a. skrivit boken ”Det ängsliga matsamhället – Det fina med färdigmaten” till försvar för industrimaten. Han vill slå hål på myterna om att fabriker gör maten giftig, att fabrikerna tar bort näringen samt att fabrikerna skulle vara sämre för klimatet.”

Hur kan vi få fler att förstå att det finns bra industrimat och att välja den framför mindre bra alternativ (som kan vara både dålig hemlagad, snabbmat eller dålig industrimat)?
 

De flesta menade att industrimaten inte är ond i sig. Samtidigt innebär fler ingredienser också fler steg i processen och då upplevs maten mindre naturlig. En gång i tiden lagade vi mat hemma. Vi lagade lokal mat. Nu lagar industrin vår mat. En deltagare var mer skeptisk och berättade att industrin t.ex. använder råvaran socker istället för att ha i honung. De lagar fler halv- och helfabrikat. Industrin har flyttat fram positionerna. När de gör det vet man inte riktigt vad de gör. De har egna leverantörer av egna produkter som du köper i din egen mataffär och det vet inte folk om. När vi sätter press på industrin att laga mat som vi lagar hemma så har det visat sig att det faktiskt går. Det kanske inte går med varenda produkt, men det finns en massa exempel på att industrin kan laga mat som vi lagar hemma om vi bara sätter lite press på dem.

Misstaget som industrin gör är att de inte talar om vad och hur de gör. De behöver vara mer transparanta, men det är inte lika häftigt att i sin reklam visa en fabriksmaskin som att visa en hand som bakar bröd. Om industrin använder en riktig citron istället för olika smakförstärkare ska inte fabriken få skit för det. Men när något går i stordrift så ersätts vissa saker med exempelvis E-ämnen som får det att smaka likadant fast det inte längre är det.

Pratar man med konsumenter är det oftast naturlig mat som kommer högst upp på önskelistan. Naturlig mat innebär för många mat utan en massa tillsatser. Man vill ha ren mat eller genuin mat.

 

Mat till fler

Vi kommer att behöva tänka om när det gäller preferenser som naturlig mat, ekologiskt odlat och annat eftersom vi på kort sikt behöver producera mer mat till fler människor. Ska vi kunna producera den mängd mat hela jordens befolkning behöver, på ett för planeten hållbart sätt, kommer vi behöva acceptera att vi får mindre av naturlig mat och mer inslag av genteknik. Vi kommer inte att hitta en lösning annars. Någon höll inte med och menade att vi inte förvaltar den mat som produceras idag. 80% av allt som odlas idag går till djurfoder. Vi odlar majs och soja som skövlar regnskog för att boskapen ska få mat. Vi slänger en tredjedel av allt som produceras, men menar ändå att vi behöver producera mer mat. Vi skulle behöva producera en större mängd grödor som både människa och planet mår bra av.

 

Konsten att navigera i märkningsdjungeln

Det är svårt att vara konsument och välja rätt idag menade någon, då vi har så många olika perspektiv i huvudet under tiden vi handlar. En annan tyckte att det inte alls är så svårt. Precis som att vi kan ha stenkoll på olika jeansmärken eller artister kan konsumenter också få koll på olika livsmedelsmärkningar. Konsumentverket har exempelvis tagit fram en märkningsguide som heter ”Hallå konsument!” där konsumenter kan se vilka märkningar som finns och vad de står för. Livsmedelsverket har också rekommendationer om att vi måste minska vår köttkonsumtion, men det följer konsumenterna dåligt. All denna information borde kommuniceras ut mer från politiskt håll. Regeringen borde ge Livsmedelsverket pengar för att sprida sina kostråd. I Norge och Danmark får man idag pengar för det, medan myndigheterna i Sverige får väldigt få kronor för informationsspridning. Det är därför inte så konstigt att kostråden inte blir kända, menade deltagarna.

 

Visuell livsmedelsmärkning

Utbudet av märkningar har ökat och för att underlätta för den vilsna konsumenten att välja rätt föreslog en deltagare att man skulle kunna lagstadga om att dagligvaruhandeln behöver göra det tydligare grafiskt och visuellt för konsumenten att välja rätt. Idag är det svårt för konsumenten att förstå vad man köper. Någon tyckte att märkningarna kan visualiseras som på Systembolaget, där man enkelt via symboler och diagram kan se hur mycket syra ett vin innehåller, om en flaska är klimatsmart och annat.

Den vilsna konsumenten

Även om konsumenter kan ta reda på vilka märkningar som finns så går det inte att värdera de olika märkningarna. Om man som konsument vill ta reda på vilken certifiering man ska utgå ifrån så finns det nivåer i det som man behöver känna till för att kunna göra ett bättre och medvetet val.

Det finns också många märkningar som kostar pengar. Det är inget problem för en stor aktör, men för en startup kan det lätt bli en dyr eller omöjlig utgift.

En av experterna i samtalet berättade att hen ofta får frågan från andra om vad den ultimata märkningen är, som sammanfattar allt? Den märkningen existerar inte och människor behöver därför själva göra en värdering i vad som är viktigast för dem. Är det att jag är vegan (av etiska skäl) eller något annat? Men helt klart är att handeln och producenterna måste jobba mer med nudging och hjälpa oss konsumenter, som idag i genomsnitt tar 35 000 beslut varje dag.

Någon tog upp KRAV-märkningen som ett gott exempel, där man får mycket i en märkning. Bland annat många hållbarhetsaspekter, exempelvis biologisk mångfald. Även Livsmedelsverket menade flera att de är en bra informatör. Deras rekommendation är att bygga upp sin tallrik med grönt. Ändå äter endast ett av tio barn tillräckligt med grönt. Alla var överens att man trots alla dessa goda råd inte riktigt når konsumenterna.

Något som är skrämmande är rena koldioxidmärkningar, tyckte en medverkande. Du kan idag pumpa djur fulla med antibiotika och på så sätt få ett klimatsmart kött, eller ananasodlare som dör av bekämpningsmedel men frukten märks ändå som klimatsmart producerad. KRAV-märkningen fångar upp flera av de här aspekterna.

Om vi kokar ner allt så är det ganska enkelt. Med dessa tre råd kommer vi långt:

1.     Ät betydligt mer plantbaserat

2.     Välj ekologiskt och gärna efter säsong

3.     Sluta att slänga så mycket mat

Brist på indikatorer för hållbarhetsmärkning

När det gäller hälsa har vi sedan 30 år tillbaka nyckelhålet som är en ganska bra märkning. Men när det gäller hållbarhet, ett nyare forsknings- och kunskapsområde än hälsa, har vi inte fått en motsvarande universalmärkning ännu. Det gäller att få forskningspengar för att kunna ta fram indikatorer på olika former av märkning av vad som är hållbart, inte bara för klimatet. Det finns idag koldioxidmärkningar men det finns mycket mer kvar att göra för att hjälpa konsumenter till att kunna ta hållbara köp- och konsumtionsbeslut.

 

Flera olika hållbarhetsaspekter

De sociala och etiska aspekterna är något annat som vi sällan tar upp. Vi är beroende av varandra genom handel. En handel som bygger på schyssta premisser skapar förutsättningar för människor med utbredd fattigdom att ta sig ur fattigdom. Om vi skulle sluta handla med vissa grupper i den globala ekonomin medför det att odlare och människor i fattigdom inte har råd att ställa om till en hållbar produktion, eftersom det kostar pengar att börja producera mer ekologiskt. De som drabbas mest av klimatförändringarna är odlare i länder med stor fattigdom och där de saknar resurser för att ta sig stärkta ur det. Vi får inte glömma bort att samtidigt diskutera den sociala dimensionen idag, när hållbarhetsfrågan har blivit en ledstjärna i matdebatten.

Bekämpningsmedel i maten

Nästa påstående handlade om att bekämpningsmedel i maten finns i så låga halter att de sällan medför några hälsorisker.  

Alla var rörande överens om att bekämpningsmedel inte är något vi vill ha i våra livsmedel, men att låga halter av bekämpningsmedel är något som både vår kropp och naturen klarar av. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, är de som sätter gränsvärden för bekämpningsmedel i mat. Med dagens kunskap kan man säga att låga halter sällan medför några hälsorisker. Vi kan dock inte säga om det är farligt eller inte i framtiden och därför är det viktigt att forska vidare i ämnet. Idag pratar man mycket om cocktaileffekten, alltså hur olika kemikalier samverkar i produkter, naturen eller våra kroppar. Det riskfyllda är att man hittills har mätt varje kemikalies verkan för sig och inte tagit hänsyn till cocktaileffekten, vad som exempelvis händer när man har 30 olika kemikalier i en produkt som sedan hamnar i kroppen och i miljön kring oss.

Det finns studier som visar att vissa bekämpningsmedel är hormonstörande och kan skada oss om vi får i oss det vid fel tillfälle. Då är halten inte alls intressant. Riskerna är nog inte så stora men det vore ju ändå förödande om ens barn drabbades på grund av det.

För några veckor sedan kom ett nytt larm om klorpyrifos, ett insektsmedel i frukt och grönt och som tidigare ansetts vara ofarligt. Nu menar EFSA att det inte finns någon säker dos för bekämpningsmedlet och medlet kan komma att totalförbjudas efter att bland annat ha kopplats till fosterskador. Konsumenter måste bli bättre på att läsa på, då olika forskning många gånger säger olika saker.

Vem kan vi då lita på?

Avslutningsvis fick alla deltagare svara på frågan om vem vi kan lita på i den här djungeln av olika märkningar. Deltagarna var överens om att vi idag kan lita på forskarna och den evidensbaserade forskningen, även om den ibland säger olika saker. Tittar vi på forskarkåren globalt är de eniga om att vi behöver minska våra utsläpp, halvera vårt matsvinn och äta mer vegetabilier. En av deltagare lade sitt förtroende till handlarna och går gärna till en matbutik som hen kan lita på. En tipsade om att undvika köpa kakao eller kaffe som inte är certifierade enligt Fairtrade på grund av att det förekommer ett stort mått av barnslaveri i just de branscherna.

Att kunna lita på någon blir viktigt när matfusk och varor som märks om blir allt mer utbrett. Det är komplext, men ett sätt är att leta efter oberoende certifieringar som hanteras av någon tredjepart. En menade att vi behöver ställa mer krav på konsumenterna att lära sig tredjepartscertifieringarna och utgå ifrån dem i sina matval.

Det finns också de som gör forskningen mer begriplig för konsumenterna, till exempel Världshälsoorganisationen eller FN. Journalistiken kan också hjälpa till att göra vad forskningen kommit fram till begriplig och känd för fler. Där tyckte dock någon att rubriksättningen inte hjälper läsaren att få bra helhetsperspektiv. Journalistiken snävar ofta in sig på en enda fråga, som att ekologiskt inte är bra för klimatet, och som gör att man samtidigt glömmer bort vikten av att bevara en biologisk mångfalden.  

Ska det vara lätt att göra rätt så behöver någon ”högre upp” komma in och hjälpa oss att göra rätt under en övergångsfas. Det behövs mer kunskap men också in komma in mer styrmedel som gör det lättare att göra bättre val. När kunskapen blir känd så agerar oftast konsumenterna. Kunskap är förutom makt också en början till förändring. 

 

Bentigo Måltidsministeriet på tema Vad kan vi lita på? genomfördes den 9 september på Paradiset som bjöd på lokalen. Stort tack för det!

Medverkande var Johannes Cullberg, grundare och vd, Paradiset, Ida Högberg, grundare, Gigafood, Ivar Nilsson och Björn Bernhardson, grundare, båda från Äkta Vara, Charlotta Szcepanowski, chef för hållbarhet och kvalitet, Coop, Hewan Temesghen, generalsekreterare, Fairtrade, Elisabet Rytter, Forsknings- och nutritionsansvarig, Livsmedelsföretagen, Lovisa Madås, grundare, AGFO, Jenina Dahlberg, kampanjstrateg inom mat och hållbarhet, Sveriges Konsumenter. Samtalet faciliterades av Anna Norell Bergendahl från Augur och dokumenterades av Sandra Wiaderny, från Bentigo. 

Om Bentigo och Måltidsministeriet

Bentigo arrangerar öppna workshops och samtal i sällskapsspelsformat och där vem som vill är välkommen att delta. Hos Bentigo är alla deltagare och utforskar tillsammans ett specifikt ämne. Måltidsministeriet är en serie event där vi utforskar hur vi kommer att äta i framtiden.