Vi är vad andra tror att vi äter

Att visa upp en matlåda med noga utvalt, nyttigt, hemlagat från grunden och på råvaror som har en historia gör oss stolta. Skam känner vi över att äta färdiglagad frysmat, köpa stora köttstycken eller ströhandla spontant utan inköpslista. Det var några av slutsatserna av Måltidsministeriets samtal på tema Matskam som genomfördes under Almedalsveckan.

65867055_1191782737667580_2739758933743763456_o.jpg

Under det andra avsnittet av Måltidsministeriet utforskade vi genom ett samtal i sällskapsspelsformat hur maten vi äter blivit en allt större del av vår identitet och livsstil. Vad vi lägger i varukorgen förutsätts säga något om vilka vi är. Vi diskuterade också kring vilken mat som kan eller bör få oss att skämmas?

Idag är det nämligen många som känner Matskam när man äter vissa saker. Det kan vara onyttiga saker som godis eller något som anses vara dåligt för klimatet, exempelvis kött. Många påverkas av den här matskammen och väljer vad man avslöjar och inte när det kommer till vad man äter. Vi är inte längre vad vi äter, utan vad vi får andra att tro att vi äter.

Maten som tydlig statusmarkör

Vad och hur vi äter berättar något om vilka vi är. Den kan avslöja att vi kan hantverket att laga mat, eller att vi har råd med råvaror av ett visst ursprung. Men det skapar också rebeller. Vissa grupper av konsumenter gör revolt mot det ”politiskt korrekta” och kräver högljutt rätten att få fortsätta äta kött, fett, socker och annat, precis när och hur mycket man vill.

Några i gruppen som hade barn vittnade om att deras barn och tonåringar idag gör dem som föräldrar mer medvetna om vad och hur man äter. Unga idag upplever nog mer matskam än vuxna, något som exempelvis driver många unga att välja att bli veganer.

Vi började med att prata om vilken mat vi känner stolthet över att visa upp, i våra matlådor på jobbet och andra sammanhang. Det var två teman på svaren. Några var mest stolta över det man tagit sig tid och laga själv från grunden, kanske innehållande saker man odlat själv eller rester och gärna det som tagit tid, exempelvis långkok. De andra kände stolthet över att ha gjort kloka val, valt det nyttiga och gärna saker där man kan berätta en historia om vad det kommer ifrån eller hur det framställts.

Det är lätt att drabbas av matskam

Nästa ämne handlade om vad man tycker är pinsamt att visa upp. Där handlade det mer om att man inte prioriterat, tagit sig tid. Att man strö- eller spontanhandlar och inte storhandlar med en ordnad inköpslista. Att visa att man köper stora köttstycken eller färdiglagat i låda, kanske från frysdisken, var saker som flera tyckte att det var pinsamt att visa upp.

Vi kom sedan in på ett samtal om matskam finns och om det i så fall behövs. Flera tyckte att det behövs, att det är en del av vår vardag, har alltid funnits, är något som upprätthåller normer och knuffar oss mot att göra mer hållbara val.

Andra tyckte att det behövs mer medvetenhet och inte skam och att skambaserad ”nudging” inte är effektivt. Vad vi känner skam över och hur mycket är också högst individuellt och beror mycket på vilken social kontext vi befinner oss i. Någon menade att det nog finns vissa konsumenter som är helt immuna mot matskam.

Det kan också vara svårt att veta vem och vad man kan lita på. Vi diskuterade att det nog finns aktörer som vill få oss att känna skam över saker för deras egen vinnings skull, för att styra oss att som konsumenter välja deras produkter. Vad vi kan vi lita på är också tema för nästa avsnitt av Måltidsministeriet, den 9 september 16.30-18.00 i Stockholm.

Matpåståenden

Sen var det dags att ta ställning till ett par påståenden. Två påståendekort drogs ur högen, lästes upp och deltagarna fick sedan med rosa eller grönt kort markera om man höll med eller inte.

Det första handlade om huruvida man undviker att lägga ut bilder på kött på sociala medier. Där visade sig gruppen tillhöra ett av tre läger: De som lägger ut allt, de som bara lägger ut sådant de vill associeras med och de som inte alls lägger ut bilder på vad man äter och dricker.

Nästa påstående berörde om man upplever att andra tittar snett på en om man låter barnen köpa godis på en vardag. Där instämde de flesta via sina gröna kort i att man skäms lite om det händer. Men att om man påverkas eller inte av när andra tittar snett beror på vilka de är - bekanta eller främlingar. Någon tyckte det kunde vara mer pinsamt att ertappas av sina barn med att själv äta godis på en vardag.

Vi kom också in på en diskussion om hur vi medverkar till att skapa eller upprätthålla bilden av socker som något festligt, precis som med alkohol och annat. Vi pratade om hur fredagsmys, fredagsöl, lördagsgodis och annat tydligt indikerar att godis och alkohol är fest.

Vem bestämmer vad vi äter?

Lite på samma tema var nästa samtalsämne. Det handlade om att det är enormt laddat när andra försöker styra vad vi äter. Ett exempel är Nordic Choice Hotels för några år sedan tog bort bacon på sin frukost men tvingades backa efter att det utbröt en folk- eller åtminstone twitterstorm.

Ett annat exempel var ett företag som meddelade att årets julbord skulle bli vegetariskt och genast fick två kunder som hörde av sig och ville säga upp sina avtal. Idag är det många som väljer att servera bara vegetariskt på sina konferenser men det rör upp starka känslor bland många. På senare tid har det till och med förekommit att man anmäler ”allergisk mot vegetarisk mat” i sin konferensanmälan.

Men, detta med vad man serverar handlar inte bara om att tillfredsställa deltagarnas preferenser. Det handlar minst lika mycket om vad man själv som företag eller organisation vill att ens varumärke ska associeras med. Många vill inte associeras med eller förespråka saker som inte är hållbara för hälsan eller miljön.

Vi avslutade med att fråga om deltagarna hade något man skulle välja att kalla ”skamrätt”. Också där handlade svaren om att välja kombinationen av snabbt och onyttigt, till exempel fryspizza, hämtpizza eller färdiga pannkakor. Någon nämnde också att det kan kännas tabu men vara gott att äta kalla köttbullar eller ostekt falukorv.

Bentigo Måltidsministeriet på tema Matskam genomfördes den 4 juli på Gotlands Museum, hos Dialogmakarna och Doublecheck som bjöd på både lokal och fika. Stort tack till dem för det!

Medverkande var Torsten Kjellgren, utredare, Tankesmedjan Tiden, Charlotta Szczepanowski, chef för hållbarhet & kvalitet, Coop, Per Sandin, forskare, SLU, Linda Bennett, förändringsledare och Staffan Olsson, affärsutvecklare, båda GS1, Marianne Lockner och Maria Rudenschöld från RISE. Samtalet faciliterades av Anna Norell Bergendahl från Augur och dokumenterades av Jörgen Dyssvold och Sandra Wiaderny, båda från Bentigo.

Om Bentigo och Måltidsministeriet

Bentigo arrangerar öppna workshops och samtal i sällskapsspelsformat och där vem som vill är välkommen att delta. Hos Bentigo är alla deltagare och utforskar tillsammans ett specifikt ämne. Måltidsministeriet är en serie event där vi utforskar hur vi kommer att äta i framtiden.