Den tillåtande nöjesstaden kräver också begränsningar

Hur mycket nöjesliv tål den hållbara staden och hur kommer vi att roa oss om tio år? Det var två av de frågor vi ville utforska när vi bjöd in till en tillfällig tankesmedja på tema Staden som nöjesplats. Tretton personer samlades i en prunkande trädgård hos Skanska i Visby under årets Almedalsvecka.

BentigoCTNojesplats.jpg

Inledningsvis diskuterade vi vad som karaktäriserar en bra nöjesstad och där var åsikterna skiftande. Det handlar om att må bra fysiskt och psykiskt, men också om att alla som vill erbjuds möjligheter att uttrycka sig kreativt och då inte bara på kommersiella ”gåshudsförvaltande” arenor. Staden som nöjesplats behöver vara mer tillåtande, men också ha begränsande regler.

En grupps nöje på en annan grupps bekostnad

Det förde oss in på en diskussion om när en grupp vill roa sig på en annan grupps bekostnad. Det kan handla om att vissa vill få dricka öl, skrika hejarramsor och se på fotboll trots att det stör boende eller skapar otrygghet hos andra som också vill gå på fotboll. Det kan också handla om att vissa vill kunna gå på klubb nära där man bor och lyssna på musik som spelas på hög volym, trots att det stör människor som bor i intilliggande fastigheter.

Berlin, Amsterdam och andra städer har ikoniska klubbar som nästan blivit institutioner. I Berlin har man gått så långt att man ger ställen som Berghain skattelättnader och andra fördelaktiga villkor för att de ska kunna leva vidare.

Men, många som bor i Berlin och Amsterdam har tröttnat på nöjesturismen som låter mycket och skräpar ner. För att komma till rätta med det har man börjat utfärda licenser för nya 24-timmarsklubbar om de ligger på platser en bit ifrån stadskärnor och bostadsområden, till exempel i industriområden.

Ett fabricerat nöjesliv

Risken med detta är att man skapar ett tillrättalagt nöjesliv inne i staden och ett mer utmanande utanför. Att prata om nöjesliv kan också vara begränsande då de flesta då direkt tänker på nattverksamhet och exkluderar alla de upplevelser och aktiviteter som äger rum dagtid. Även aktiviteter som linedance och maratonlopp är en del av stadens nöjesliv.

På frågan om det är rätt att gynna nöjesinstitutioner och ge dem högre status (som i exemplet med Berghain) var åsikterna delade men de flesta tyckte att det kan vara rätt.

Det är dock oklart om enbart privilegier eller institutionsstatus räcker. Andra sådana, exempelvis operahus, upplever det som allt svårare att locka publik. Man försöker därför bredda vad man gör i sina hus men också genomföra verksamhet på nya platser.

En fråga om förväntningar, mest vad gäller ljud

Om nöjesliv stör eller inte handlar till stor del om vilka förväntningar folk har. Om man exempelvis går på visning av lägenheter dagtid och upptäcker först när man köpt en att det är högljutt kvällar och nätter blir man besviken och klagar. Det skulle därför kunna vara en idé att visa lägenheter också kvällstid exempelvis en fredag. På så sätt får man rätt förväntningar.

Överlag är det mest ljud som stör och då de ljud vi upplever som onormala. Vi klagar inte på ljudet från bilarna, som vi ser som självklart, men blir förbannade när grannarna har fest och spelar hög musik. Det skulle därför behövas sätt att visualisera ljud och skapa index för vilket ljud som tillåts på både fastighets- och stadsdelsnivå.

Öppna upp och aktivera nya platser

Gruppen diskuterade också hur kommuner, fastighetsägare med flera borde hitta sätt att öppna upp och aktivera för kultur- och nöjesliv på helt nya platser. Det kan vara i utrymmen som vissa tider har andra funktioner, exempelvis kontor. Överhuvudtaget behöver vi av hållbarhetsskäl hitta sätt att nyttja stadens olika ytor under fler av dygnets timmar.

Det kan också handla om att öppna upp för nöjesliv i fastigheter som väntar på att rivas eller byggas om. Ett exempel på detta är Nobelberget i Stockholm. Dock behöver nöjeslivet också mer av långsiktighet och kan inte bara hänvisas till tillfälliga platser som Nobelberget, som idag har rivits och verksamheten flyttat vidare till Slakthusområdet.

Platser för människor att uttrycka sig kreativt på

Staden som nöjesplats behöver handla om två dimensioner. Det ena är institutioner där man kan roa sig. Det andra är platser där det är tillåtet och där man bjuder in till att interagera, uttrycka sig kreativt och uppleva saker tillsammans.

Där behöver staden bli mer tillåtande. Det finns för mycket regler som bland annat gör att man saknar den typ av communityaktiviteter som finns i städer i andra länder. Där finns exempelvis community gardens och andra kulturnära platser. Staden och samhället skulle må bra av att satsa på mer lättillgänglig kultur och sprida ut det på fler aktörer – inte bara de kommersiella.

Kreativitet föds inte ur befintliga strukturer. Det behöver därför också skapas nya kulturer och miljöer där kreativiteten kan födas ur helt nya sammanhang.

Om 10 år har vi nog ett helt annat nöjesliv

När vi kom in på ämnet framtidens nöjesliv föreslog någon att vi först skulle blicka tio år bakåt. Gränserna inom kulturen har de senaste tio åren suddats ut och det är idag svårare att sätta etiketter på vad som är vad när exempelvis rockband spelar på Dramaten.

Acceptansen för nattliv har blivit större och mer tillåtande, men på senare år mer polariserad. Det gör att vi åter ser en undergroundkultur växa fram.

Flera uttryckte också att det idag händer mer inom kultur- och nöjesliv i mindre samhällen än i de stora städerna. Det beror på att det finns ett större engagemang där men också att man lever närmare de som ger tillstånd och fattar beslut. Storstäderna har förmodligen en hel del att lära av de mindre där, exempelvis kring handläggning av tillståndsansökningar.

Krävs både medling och samarbete för att enas

Vi avslutade med att diskutera vad man kan göra för att få till ett rikt nöjesliv på villkor som fungerar för alla inblandade. I exempelvis Amsterdam har man en nattborgmästare som medlar mellan boende och nöjeslivet och försöker hitta lösningar som båda kan leva med. Det skulle kunna vara en idé också i Sverige.

Staden och samhällets olika aktörer behöver samarbeta i högre grad för att ena de olika viljorna. Som jämförelse är idrotten väl organiserad på ett sätt som nöjeslivet inte är.

Någon i gruppen hade en idé om att jobba med zoner på samma sätt som när det gäller parkering och städgator. Då skulle alla zoner där det också bor människor ha vissa dagar där det inte är tillåtet med högljutt nöjesliv. Flera tyckte det var en idé man borde utveckla och utvärdera vidare.

Överlag handlar det mest om att hantera människors förväntningar kring både vad som är tillåtet och hur det kan upplevas om och när det äger rum. Man behöver också få in hur staden ska fungera som nöjesplats i stadsplaneringen på ett bättre sätt än nu. Idag är dialogen exkluderande och man lyckas inte skapa processer där alla olika intressen kan och får komma till tals på ett jämbördigt sätt.

Sammanfattningsvis behöver vi en stad som är mer tillåtande, men som också har begränsningar för vad man kan och får göra på olika platser och tider. Först då får vi ett hållbart nöjesliv i en hållbar stad.

Detta avsnitt av Bentigo CityTalks genomfördes hos Skanska i Almedalen 2019 under ledning av Josef Conning, Augur. Medverkade gjorde Jakob Grandin, Gather och Nattrådet, Sofie Jonsson, Skanska, Sven Ostner, ÅWL Arkitekter, Carmen Wargborn, Ramboll, Mats Bergendahl, NCC, Christina Öhman, RISE, Magnus Aspegren, Riksteatern, Tomas Kruth, Tyréns, Anna Norell Bergendahl, Augur, Anna Nourani Starkenberg, Ramboll, Fredrik Öhrfelt, Augur, Marlène Sellebråten, Erika Drakenberg, &frankly, Pontus Öhman, LUMA Design. Summeringen är sammanställd av Jörgen Dyssvold, Bentigo och fotograferade gjorde Sandra Wiaderny, Bentigo.

Om Bentigo och CityTalks

Bentigo CityTalks är en serie samtal där vi i grupp utforskar vad som gör städer och samhällen hållbara. Det genomförs enligt ett format kallat Talkathon – en tillfällig tankesmedja – och är utvecklat av Bentigo.

Detta Bentigo CityTalks om Staden genomfördes i Visby den 1 juli 2019. Summeringen får spridas eller citeras så länge du hänvisar till källan. Bentigo vill rikta ett stort tack till Skanska för hjälp med platsen, gott värdskap och samarbete.

Bentigo erbjuder öppna workshops och samtal på olika teman och platser. Vem som helst är välkommen att delta i våra mikroevent för att dela erfarenheter och idéer med andra som har samma intressen och passioner. Vi kallar det att kunskapsbonda.

Läs mer…